The Nomadic Veterinary Nurse!

Jag måste få skriva av mig lite, ni som läser min blogg är gissningsvis djurägare, i alla fall de flesta av er! När ni är på kliniken tänker ni på hur ni bemöter oss sköterskor och även i viss mån veterinären?

 

Jag kan säga att man ibland har lust att säga både det ena och det andra till djurägare.. men man biter sig i tungan, ler och går därifrån. Många gånger har vi flera patienter samtidigt och akutlistan är full, det ska torkas kräk inne på rum 2, en hund har kissat på golvet i korridoren, en valp har lagt en vidrig diarrépöl på golvet som skall torkas upp och allt detta skall balanseras medan djurägare sliter i en från alla håll.

 

Vi förstår att ni är oroliga, trötta på att vänta och stressade av situationen, men sanningen är att vi är inte supermänniskor, vi är vanliga dödliga som gör vårt allra bästa för att hjälpa DITT djur. Då behöver vi inte att ni frågar oss var 5e minut om det inte är er tur snart, och vi behöver verkligen att ni förstår principen "Sjukast först" och inte får ett utbrott värre än en treåring för att er katt/hund med tandvärk inte får komma in före jakthunden som blivit spetsad av ett vildsvin TROTS att ni väntat längst...

 

Jag kan säga med 100% sanning att jag ÄLSKAR mitt jobb men vissa dagar blir jag så trött på att bli behandlad värre än en golvmopp...och att vi skötorskor som har 3 års universitetsstudier i ryggen alltid räknas som okapabla av många djurägare för att vi inte är veterinärer. Det är inte alltid möjligt att få prata med en veterinär, de har fullspäckade scheman och då ansvarar vi sköterskor för exempelvis hemlämningar och det vi inte kan svara på det tar vi reda på. När ditt djur ligger inne så är det vi sköterskor som torkar kiss/bajs/kräk , vi som rastar hundarna, vi som ger alla mediciner och vi som pysslar, kammar och försöker trösta. Det är också oftast vi som blir bitna och rivna..

 

Jag vill med detta säga att nästa gång ni är på en klinik eller ett djursjukhus snälla TÄNK på hur ni tilltalar oss som jobbar bakdelen av oss, fräs inte om ni kan undvika det, var tålmodiga och snälla skriv inte skit om oss på facebook i diverse olika grupper, för tro inte att vi inte läser det. 

Vi har också känslor och vi kan bli sårade precis som ni, så snälla tänk en extra gång innan ni morrar åt personalen och ge inte veterinären all kredit när sköterskorna har jobbat så otroligt hårt för att just ditt djur ska trivas.

Och en sak till, man är inte en oerfaren sköterska för att man inte lyckas med ett blodprov på första försöket, djur har små kärl (särskilt katter), rullande kärl och djuren sitter inte alltid snällt stilla haha. Så snälla klaga inte när vi inte lyckas med allt på första sticket, det kan knäcka självförtroendet för hela den dagen och ibland veckan!

 

Ett vänligt ord och en klapp på axeln kan göra en enorm skillnad!

 

 

/ Love F