The Nomadic Veterinary Nurse!

Hej på er alla glad människor!

Jag har haft en lugn helg med massa förberedelser inför Afrika, tagit en del promenader med goa vänner och funderat mycket på livet i allmänhet. Jag tror att man behöver sådana helger när man har ett så otroligt stressigt liv som jag har. Jag är iväg 11 timmar varje vardag på praktik/jobb för att sedan gå hem, plugga lite, kanske skriva lite på en uppsats, leka lite med katterna, försöka ha ett socialt liv och nånstans där emellan hinna äta och sova.

 

Så på mina helger är det skönt att bara slappna av lite och göra vad som faller mig in! Denn helgen har jag bland annat matat ankor, gäss och svanar i parken tillsammans med en barndomskompis, tagit en kaffe i solen med en god vän, powerwalkat med en vän jag känt i 7 år och haft egentid.

 

Jag funderar ganska mycket på mitt yrke, mitt liv och min framtid, för jag har sååå otroligt mycket jag vill göra i mitt liv och allt kretsar kring djur på ett eller annat sätt... haha! Jag har vänner som inte jobbar eller pluggar samma saker som jag gör och de kan aldrig riktigt förstå min passion för det... jag tror inte heller att alla som jobbar inom veterinärmedicin har samma brinnande känsla för jobbet som jag har, men vi alla delar en passion. För utan den passionen klarar man nog inte av vårt arbete, analsäckar, blod, diarré, kräk och mycket, mycket mer är liksom en del i vår vardag, och det krävs en viss nivå av knasighet för att stå ut med och kunna skratta åt det!

 

Jag tror att när man hittat sin passion i livet så ska man följa den, man ska kämpa för den och man ska utveckla den. Jag är en av dessa människor som tror att vi alla har en uppgift som vi är här för att utföra, och jag VET att min uppgift är att jobba med djur. Jag ska försöka resa världen runt och jobba med olika sorters djur för att bli så duktig jag kan.

 

Den här bloggen kommer jag fortsätta med så att ni kan få följa min resa, ni får alltid ställa frågor och det jag inte kan tar jag reda på! Jag kommer imorgon skriva ett inlägg om FIP (Feline infektiös peritonit) eftersom det varit en hel del prat om just denna sjukdom den senaste tiden!

 

Glöm inte att sprida bloggen så mycket ni kan! 

 

 

Kramis på er

 

/ Love F

 

När jag jobbar stöter jag på både det ena och det andra argumentet för huskattsavel.. det ena mer korkat än det andra.. Här ser ni mina tankar kring allt och jag lovar att de flesta som är pålästa och utbildade inom djursjukvård håller med mig!

 

Nu har det varit några veckor med hetsiga debatter om katter och katternas status i samhället. Jag tänkte bidra med lite kunskap och förhoppningsvis får jag polletten att trilla ner hos några. 
Katten är ett djur som i dagens samhälle har fruktansvärt låg status, folk vill inte betala mer än 100 kr när de ska köpa en katt. De går till en bonde eller köper via blocket. Folk vaccinerar inte sina katter, kollar inte upp tandhälsan hos veterinären och kastrerar dem inte. Hundar däremot lägger vi tusenlappar på i inköp och de tas ofta omhand bättre. Här nedan följer myter som är spräckta av veterinärer och beteendevetare:
1. ”katten behöver få en kull innan kastrering” – Nej det behöver den inte, en katt längtar inte efter barn som vi människor gör, det är ett primitivt beteende!
2. ”Katter klarar sig själva” – Nej det gör de definitivt inte! Man kan inte lämna katten efter vistelsen i sommarstugan och tro att den automatiskt börjar jaga för överlevnad. En katt som är van att få mat kommer behöva det. Detta resulterar i ”sommarkatter” som inte bara förökar sig ofantligt men oftast dör av svält eller kyla.
3. ”Man kan lämna katten 1-3 dygn hemma själv med mat o vatten” – Nej det kan du inte, det är OLAGLIGT enligt djurskyddslagen. Katter ska ha tillsyn 2 ggr/per dygn alltid! Det är många som inte vet detta men NU vet ni, så att åka bort över natten utan att någon kollar till katten är ett lagbrott ni kan bli anmälda för.
4. ”man kan inte kastrera katten innan den är 1 år”. Jo absolut kan du det! I Usa visar forskning att du kan kastrera vid 14 veckors ålder. Så förhindrar man oönskade dräktigheter.
5. ”Min katt måste löpa innan hon kastreras”. Nej, se ovan nämnda svar!!
Alla dessa myter bidrar till att situationen ser ut som den gör, inte bara i Sverige men i hela världen! Sen den allra största orsaken är folks personliga egoism, att DE vill ha en kattunge kull för att ”det är ju såååå sött”. Det är det vanligaste vi som driver katthem får höra. Och de säger att de hittar hem till alla ungarna. Och visst kan de göra det. Men 3/5 ungar kanske kastreras, 1 kastas kanske ut och blir mamma/pappa till 100-tals nya ungar som föds in i hemlöshet och den siste ungen kanske hamnar hos ägare som ju tycker ”den är sååå söt” att de måste ta en kull. Och så upprepar sig historien… Man kan tyvärr inte tänka på sig själv när vi har en katastrofsituation, med över 200.000 hemlösa katter i Sverige. Då har man inte råd med att alla som vill tar en kull för att det är sött! Javisst kattungar är supersött men det är inte värt det om man tänker att din katts barnbarnsbarn kanske blir hemlös eller sommarkatt…Och ger upphov till 200 nya katter.
Sen en vanlig sak man ser på blocket till exempel är ”Norsk SkogSkatt säljes” , men den har ingen stamtavla, och pappan är okänd… då ÄR DET INTE en raskatt. ALLA katter oavsett % av någon ras är HUSKATTER! Det förstår inte folk. De köper en 50% perser och tror att det är en raskatt, medan det är precis lika mkt huskatt som katten som föddes på bondgården.
Alla som älskar katter (inte bara sina egna utan arten) vill väl höja dennes status i samhället? Då måste vi börja agera, vi kan inte tänka ”men det är inte mitt problem ju, jag vill ju bara ha kattungar EN gång”. Ta då från ett katthem, ta in en dräktig hona, en föräldralös kull eller adoptera från katthem. Och tänk på en sak. Kattungar blir vuxna, så överväg att adoptera en vuxen katt (båda mina var 1,5 år när de flyttade till mig och de är lika goa för det). De vuxna katterna sitter i flera år ibland på katthemmen för att de ”är ju inte lika söta”, men verkligheten är att så ser en kattunge ut om 9 månader..
ÅTGÄRDER för att höja kattens status:
1. Sluta ta kullar, KASTERERA alla era katter
2. Hjälp en katt på ett katthem, bli fadder, adoptera eller hjälp till att fixa ett hem till kissen
3. Vaccinera era katter 
4. Veterinärkolla era katter varje år
5. Försäkra era djur!
6. ID-märk med tatuering och/eller chip och REGISTRERA det hos SVERAK/SKK
7. Sprid denna text/blogg så att FLER kan få reda på hur det ligger till
8. Glöm inte, ALLA har ett ansvar, alla kan inte göra allt men alla kan göra något!
Skaffa inte katt om du inte är beredd på att ta ansvar för den i 20 år framåt, det är inte en leksak man köper för att barnen tjatar, det är inte något man bara dumpar i en kartong när man har tröttnat, man slänger inte ut den efter sommaren för att man inte kan ta den med, och man dumpar den inte på ett katthem när man skaffat en hund…En katt är en familjemedlem och ska behandlas därefter!
Så ni som tror att just ER kull inte spelar någon roll, titta på bilderna nedan, någon av dessa kunde fått ett av de hemmen era kattungar fick, de hade kunnat få komma in i värmen.

 

Jag måste få skriva av mig lite, ni som läser min blogg är gissningsvis djurägare, i alla fall de flesta av er! När ni är på kliniken tänker ni på hur ni bemöter oss sköterskor och även i viss mån veterinären?

 

Jag kan säga att man ibland har lust att säga både det ena och det andra till djurägare.. men man biter sig i tungan, ler och går därifrån. Många gånger har vi flera patienter samtidigt och akutlistan är full, det ska torkas kräk inne på rum 2, en hund har kissat på golvet i korridoren, en valp har lagt en vidrig diarrépöl på golvet som skall torkas upp och allt detta skall balanseras medan djurägare sliter i en från alla håll.

 

Vi förstår att ni är oroliga, trötta på att vänta och stressade av situationen, men sanningen är att vi är inte supermänniskor, vi är vanliga dödliga som gör vårt allra bästa för att hjälpa DITT djur. Då behöver vi inte att ni frågar oss var 5e minut om det inte är er tur snart, och vi behöver verkligen att ni förstår principen "Sjukast först" och inte får ett utbrott värre än en treåring för att er katt/hund med tandvärk inte får komma in före jakthunden som blivit spetsad av ett vildsvin TROTS att ni väntat längst...

 

Jag kan säga med 100% sanning att jag ÄLSKAR mitt jobb men vissa dagar blir jag så trött på att bli behandlad värre än en golvmopp...och att vi skötorskor som har 3 års universitetsstudier i ryggen alltid räknas som okapabla av många djurägare för att vi inte är veterinärer. Det är inte alltid möjligt att få prata med en veterinär, de har fullspäckade scheman och då ansvarar vi sköterskor för exempelvis hemlämningar och det vi inte kan svara på det tar vi reda på. När ditt djur ligger inne så är det vi sköterskor som torkar kiss/bajs/kräk , vi som rastar hundarna, vi som ger alla mediciner och vi som pysslar, kammar och försöker trösta. Det är också oftast vi som blir bitna och rivna..

 

Jag vill med detta säga att nästa gång ni är på en klinik eller ett djursjukhus snälla TÄNK på hur ni tilltalar oss som jobbar bakdelen av oss, fräs inte om ni kan undvika det, var tålmodiga och snälla skriv inte skit om oss på facebook i diverse olika grupper, för tro inte att vi inte läser det. 

Vi har också känslor och vi kan bli sårade precis som ni, så snälla tänk en extra gång innan ni morrar åt personalen och ge inte veterinären all kredit när sköterskorna har jobbat så otroligt hårt för att just ditt djur ska trivas.

Och en sak till, man är inte en oerfaren sköterska för att man inte lyckas med ett blodprov på första försöket, djur har små kärl (särskilt katter), rullande kärl och djuren sitter inte alltid snällt stilla haha. Så snälla klaga inte när vi inte lyckas med allt på första sticket, det kan knäcka självförtroendet för hela den dagen och ibland veckan!

 

Ett vänligt ord och en klapp på axeln kan göra en enorm skillnad!

 

 

/ Love F